Kyrkomötet Ekumenikutskottets betänkande 2006:5
Svenska kyrkans engagemang för fred och rättvisa i Mellanöstern

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motionerna 2006:17 och 2006:41 om Svenska kyrkans engagemang för fred och rättvisa i Mellanöstern. Motionerna föreslår att resurser ställs till förfogande för Svenska kyrkans stöd till fredsarbetet, teologisk reflektion samt humanitärt arbete i Mellanöstern. Motion 2006:17 föreslår att Kyrkomötet skall bekräfta Visby-deklarationen och Motion 2006:41 föreslår att Kyrkomötet skall göra ett uttalande om situationen i Mellanöstern. Utskottet finner att uttalanden som redskap i det internationella arbetet bör användas med stor återhållsamhet. Utskottet finner vidare att det i mål och rambudgeten finns avsatt medel för ytterligare insatser i Svenska kyrkans engagemang i Mellanöstern. Utskottet föreslår att motionerna avslås. Till betänkandet finns ett yttrande från Budgetutskottet. En reservation finns till betänkandet.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2006:17 punkten 1.

2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2006:17 punkten 2.

3. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2006:17 punkten 3.

4. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2006:41 punkten 1.

5. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2006:41 punkten 2.

Redogörelse för ärendet

Motionerna

Motion 2006:17 av Britta Olinder, Fred och rättvisa i Bibelns länder

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att ställa resurser till förfogande för att stödja fredsarbetet bland israeler och palestinier.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att ställa resurser till förfogande för fördjupat teologiskt arbete kring situationen i Bibelns länder.

3. Kyrkomötet beslutar att bekräfta den så kallade Visbydeklarationen som Svenska kyrkan tillsammans med Amnesty International, Diakonia, Kristna fredsrörelsen, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset gått samman i:

Vi är för

– ett slut på folkrättsvidrigt våld från både Israels och palestiniers sida.

– både israelernas och palestiniernas rätt att leva i fred inom säkra gränser – 1967 års gränser.

– snara och korrekta rättegångar för alla politiska fångar. Vi är speciellt oroade för barnens situation.

– frigivande av alla kidnappade människor.

– en återgång till samtal och förhandlingar som bygger på folkrätten – den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.

Vi uppmanar alla – partier, riksdag och regering, EU och andra parter – till ett ökat engagemang och handling för dessa mål.

Motion 2006:41 av Anna Karin Hammar, Intensifierat stöd till Palestina och en rättvis fred i Mellanöstern

1. Kyrkomötet beslutar att göra ett uttalande om situationen i Mellanöstern.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att i samarbete med andra kyrkor och organisationer intensifiera Svenska kyrkans humanitära arbete i Mellanöstern, inklusive arbetet för att häva ockupationen av Palestina och för en rättvis fred i Mellanöstern.

Andra utskott

Budgetutskottet har beretts möjlighet att yttra sig. Yttrande har inkommit från Budget-utskottet 2006:5y. Yttrandet bifogas som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

Allmänt

FN-resolutionen 181 från 1947, den s.k. delningsresolutionen, innebar att det brittiska protektoratet Palestina delades i en israelisk stat för judar och en palestinsk stat för araber. De araber som bodde i Palestina och grannländerna accepterade inte delningen. Den israeliska staten bildades 1948 medan den palestinska staten ännu inte blivit verklighet. Konflikten har lett till fyra stora krig, stora flyktinggrupper, ett konstant krigsliknande tillstånd samt israelisk ockupation av palestinsk mark. Konflikten har alltså pågått med skiftande intensitet i snart 60 år. Händelser i Gazaremsan och Libanon sommaren 2006 trappade upp konflikten till ett drygt månadslångt krig i Libanon och norra Israel mellan Hizbollah och staten Israel och till en israelisk militäroffensiv i Gazaremsan.

En delegation från Kyrkornas världsråd (KV), Lutherska Världsförbundet (LVF), Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) och Reformerade kyrkors världsallians (WARC) besökte regionen 10–15 augusti 2006. I rapporten från detta besök ges en bild av en vittspridd förstörelse som resultat av sommarens händelser i området. FN-organet World Food Programme (WFP) rapporterar från Gaza att ca 70 procent av befolkningen i området riskerar att drabbas av undernäring p.g.a. matbrist. Mellanösterns kristna råd (MECC) säger i ett uttalande den 29 juni 2006 att situationen i Gaza är på väg mot sammanbrott av infrastrukturen i området.

Svenska kyrkans engagemang i Mellanöstern

Svenska kyrkan är sedan LVF:s bildande 1947 närvarande och verksam i regionen. Bistånd för en hållbar utveckling, stärkandet av den kristna närvaron och arbetet för fred och försoning har kompletterats med humanitärt bistånd. Sedan utbrottet av den andra intifadan 2000 har detta arbete intensifierats allt eftersom ett växande hjälpbehov har identifierats av systerkyrkor och partnerorganisationer på plats. Svenska kyrkan arbetar humanitärt i konfliktområden framför allt genom nätverket Action by Churches Together (ACT). Under 2006 har Svenska kyrkan svarat på två appeller genom ACT om humanitärt bistånd, dels till Augusta Viktoria-sjukhuset, dels till MECC:s katastrofarbete i södra Libanon. Genom MECC:s palestinska flyktingservice kanaliserar Svenska kyrkan resurser till nödhjälp i Gaza.

Augusta Viktoria-sjukhuset på Olivberget i östra Jerusalem ägs och drivs sedan 1950 av LVF. Sjukhuset ser som sin huvuduppgift att förse framförallt palestinska flyktingar med kvalificerad sjukvård. Detta sker i samarbete med FN:s organ för palestinska flyktingar UNRWA. Sjukhuset är i dag det enda sjukhus som erbjuder specialistvård inom onkologi och barndialys till palestinska flyktingar.

Svenska kyrkan har en ömsesidig kyrkorelation med Evangelisk Lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet (ELCJHL). Kyrkan är en liten kyrka sett till medlemsantalet (några tusen), men spelar en stor roll i dialogen mellan olika grupper i den utsatta situationen i området. Kyrkans biskop Munib A Younan spelar här en central roll. Svenska kyrkan har tre utsända medarbetare som verkar inom ELCJHL och stödjer bl.a. Dar Al-Kalima skolan i Betlehem. Ett annat exempel på denna samverkan är en vänstiftsrelation mellan ELCJHL och Strängnäs stift.

Svenska kyrkan tar genom Sveriges Kristna Råd (SKR) aktiv del i det av KV:s organiserade ekumeniska följeslagarprogrammet (EAPPI). Programmet kom till som ett resultat av en förfrågan från kyrkoledarna i Jerusalem. Programmet syftar till att vara en konkret manifestation av kristen solidaritet genom aktiv närvaro och vittnesbörd liksom genom att observera och informera om brott mot mänskliga rättigheter och humanitär rätt samt visa solidaritet med dem som med ickevåld kämpar för att få ett slut på ockupationen av Palestina.

Svenska kyrkan tog 2005 i samverkan med Diakonia fram skriften Med vilken rätt?, som beskriver situationen i de ockuperade palestinska områdena ur ett folkrättsligt perspektiv.

Sedan 1951, då Svenska Teologiska Institutet (STI) bildades, har religionsdialog och teologisk reflektion och utbildning i Bibelns länder varit ytterligare en central verksamhet i Svenska kyrkans engagemang i området. Genom olika projekt tillsammans med kyrkor och partner i både Israel och Palestina har Svenska kyrkan en tradition av fredsbyggande arbete i regionen.

Exempel på detta är Svenska kyrkans stöd till Rabbis for Human Rights. Organisationen grundades 1988 och har som mål att vara en röst för den judiska traditionen kring mänskliga rättigheter, rättvisa och frihet. Organisationen är en viktig partner till Svenska kyrkan i arbetet för rättvis fred i Israel och Palestina liksom för arbetet med interreligiös dialog. Rabbis for Human rights arbetar med rättvisefrågor för utsatta grupper i det israeliska samhället samt med solidaritetsaktioner (exempelvis trädplantering på Västbanken) för det palestinska folket liksom teologisk reflektion. Ett annat exempel på en organisation som Svenska kyrkan stödjer är Jerusalem Centre for Jewish Christian Relations JCJCR Denna organisation är en israelisk NGO som bl.a. arbetar med att informera i det israeliska samhället om de lokala kristna och deras situation. De gör detta genom samtalsgrupper och gemensamma studiegrupper mellan judar och kristna och främst i norra Israel och Jerusalem. Svenska kyrkan stödjer också det israelisk-palestinska folkhögskoleprojektet Beit Arabiya.

Ett annat exempel på ett engagemang i Mellanöstern som är nära knutet till Svenska kyrkan är Svenska Jerusalemsföreningens arbete i Betlehem (skola och sjukhus)

Svenska Teologiska Institutet (STI)

Målgruppen för STI blev efter bildandet studenter, präster och lärare. STI fungerar främst som en mötesplats och studiemiljö för svenska teologer, men utländska stipendiater kommer också regelbundet för studier vid institutet. STI är en mötesplats med människor av annan tro och frågorna kring religionsdialog och religionsteologi är centrala i arbetet mot bakgrund av situationen i Jerusalem och Mellanöstern. Dialogen med företrädare för judendomen har funnits med från början och dialogen med företrädare för islam blir allt viktigare. Även de ekumeniska kontakterna är ett viktigt inslag i arbetet. STI verkar i Bibelns land vilket på olika sätt präglar studierna vid institutet.

Nämnden för Svenska kyrkans mission genomförde 1997–1998 en översyn av verksamheten vid STI och beslutade därefter om följande verksamhetsinriktning:

STI skall vara en plats där Svenska kyrkan

– utvecklas och fördjupas i frågan om kristnas möte med människor av annan tro, särskilt i mötet med judendomen,

– tillsammans med samarbetspartner från den världsvida kyrkan fördjupar sin ekumeniska och teologiska reflektion,

– söker kunskap om kristendomens historiska, religiösa och kulturella rötter,

– söker kunskap om religionernas roll i de politiska konflikterna i regionen.

2004 överlämnades en utredning om STI skriven av Sören Ekström, beställd av Svenska kyrkans utrikeschef.

Vid 2004 års kyrkomöte behandlades en motion om verksamheten vid STI (Mot 2004:78, Eu 2004:1). I motionen föreslogs att stipendie- och kursverksamheten vid STI snarast återupptas, att kursverksamheten främst blir kvalificerade teologiska kurser som erbjuds präster och blivande präster inom Svenska kyrkan och dess systerkyrkor samt att verksamheten vid STI blir ett eget program inom ramen för budget för Svenska kyrkans nationella nivå. Ekumenikutskottet konstaterade i sitt betänkande att verksamheten genomlysts i ovan nämnda utredning och att denna omfattade bland annat de frågor motionärerna lyft fram. Utskottet gav uttryck för att man med intresse tagit del av utredningen och ser fram emot den kommande bearbetningen. Utskottet konstaterade vidare att motionens intentioner var utförligt behandlade i utredningen och föreslog därför att motionen skulle avslås. Kyrkomötet följde utskottets förslag.

Vid 2005 års kyrkomöte behandlades verksamheten vid STI (Mot 2005:82, Eu 2005:1 KsSkr skrivelse 2005:4) utifrån den ovan nämnda utredningen av Sören Ekström. Ekström skriver i sin utredning bland annat att Svenska kyrkan inte bör och knappast ens kan avveckla verksamheten i Jerusalem. Han förordar att Svenska kyrkan och STI skall vidta sådana åtgärder som ytterligare stärker intresset för STI. Inriktningen bör vara på grupper som har ett starkt intresse för religionsdialog, ekumenik, Mellanöstern, Israel, Palestina och Jerusalem. Det konstateras vidare i utredningen att det finns goda förutsättningar för STI att erbjuda en god utbildnings- och forskningsmiljö för både den teologiska forskningen och utbildning i allmänhet och Svenska kyrkans egen forskning och utbildning.

Utredningen föreslog bl.a. inriktning på akademisk verksamhet med forskningsanknytning och deltagande i de dialoger som kan föras i Jerusalem. Vidare föreslogs en målmedveten akademisk verksamhet i samarbete med bland andra Lunds och Uppsala universitet. och att en professur inrättas i samarbete mellan Lunds universitet och STI. Vikten av eventuell förstärkning av STI:s folkbildningsroll i Svenska kyrkan underströks.

Kyrkostyrelsens skrivelse följde utredningens förslag. Kyrkostyrelsen ville se en förstärkt verksamhet vid STI och föreslog att den verksamhetsinriktning som Nämnden för Svenska kyrkans mission beslöt om 1998 skall bestå oförändrad, liksom utbildningens och studieverksamhetens inriktning. Kyrkostyrelsen konstaterade att strävan bör vara att STI parallellt med hög akademisk standard kan behålla sitt folkbildningsperspektiv. Utredningens förslag om inrättande av en ny professur bejakades också av Kyrkostyrelsen.

Kyrkostyrelsen menade att STI även har stora förutsättningar att spela en viktig ekumenisk roll genom kontakter med de många kyrkofamiljer och enskilda kyrkor som är representerade i Jerusalem, på Västbanken och i Gaza.

Kyrkostyrelsen framhöll att Svenska kyrkan genom STI får förutsättningar för att öka sina kunskaper om och förståelsen för religionernas roll i Mellanösternkonflikten. Likaså kan ett förstärkt STI med utrymme för kvalificerad forskning, ekumenisk samverkan, interreligiös dialog och reflektion stärka Svenska kyrkan, både som partner i det lokala sammanhanget i Jerusalem och som aktiv och initierad deltagare i det offentliga samtalet i Sverige.

Motionen föreslog att Kyrkomötet skulle uppdra till Kyrkostyrelsen att själv besluta om att snarast möjligt tillsätta en styrelse för STI.

Utskottet bejakade helt förslagen i skrivelsen och föreslog Kyrkomötet att godkänna den av Kyrkostyrelsen angivna inriktningen och utformningen av den fortsatta verksamheten vid STI Jerusalem. Utskottet föreslog att motionen skulle avslås då dess förslag sammanföll med Kyrkostyrelsens. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag. Kyrkostyrelsen har efter beslutet i Kyrkomötet tillsatt en styrelse för STI.

HOPP-kampanjen

Svenska kyrkan ställde sig genom ett beslut i Kyrkostyrelsen i mars 2003 bakom det ekumeniska initiativet HOPP-kampanjen som initierades under våren 2004 och avslutades under innevarande år. HOPP-kampanjen syftade till att sprida information om situationen i Mellanöstern och arbeta för en rättvis fred. Mottot för kampanjen var För en rättvis fred i Mellanöstern – häv ockupationen av Palestina. HOPP-kampanjen var ett svar på en uppmaning från lokala kristna kyrkor och andra samarbetspartners i Palestina, Israel och regionen som alla gav uttryck för att de behövde stöd i arbetet med att bidra till en rättvis fred genom att verka för ett stopp av ockupationen. Kampanjen var också i linje med KV:s beslut och uttalanden från SKR (årsmötet april 2002). Grundtanken i kampanjen var att internationell lag, folkrätt och mänskliga rättigheter skall gälla och utgöra grunden för en rättvis och varaktig fred i området.

Arbetet skedde genom att Svenska kyrkan tillsammans med kyrkor och kristna organisationer i Sverige, Europa och runt om i världen drev kravet att den israeliska ockupationen skulle upphöra. HOPP var en samordnad kampanj för att kunna påverka regeringar i olika länder och EU att driva denna fråga i kontakter med Israel och Palestina. Kampanjen genomfördes bl.a. genom att informationsmaterial producerades och spreds och genom att olika mötesplatser arrangerades i stift och församlingar. Efter kampanjens avslutning har en mindre informationsskrift tagits fram av Svenska kyrkan på temat För en rättvis fred i Mellanöstern – häv ockupationen av Palestina.

Vid Kyrkomötet 2004 behandlades två motioner om HOPP-kampanjen (Mot 2004:42, Mot 2004:86, Eu2004:2). Motionerna föreslog att Kyrkomötet skulle besluta att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att omgående lämna HOPP-kampanjen. Motion 2004:42 föreslog vidare att Kyrkomötet skulle uttala sitt fulla och reservationslösa stöd för Israels rätt att existera bakom säkra och erkända gränser i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 242.

Läronämndens yttrande i anslutning till de två motionerna löd:

Kristen tro uttrycker en helhetssyn, där kropp, själ och ande hör samman. Hela människan ryms i den kristna tron och i ett kristet liv skall såväl kyrkan som den enskilda människan sträva efter att gestalta tro i handling. Därför behövs en dialog mellan erfarenheter och gemensam trostolkning i historia och nutid. Det uppstår ständigt situationer där såväl den enskilde som en församling, ett stift eller en kyrka erfar en skyldighet att visa solidaritet med utsatta människor och deltaga i det offentliga samtalet. Detta ansvar är ofrånkomligt och även om osäkerheten alltid finns där, liksom risken att ta fel, så är det en del av kyrkans uppdrag att i varje tid ge röst åt evangelium och ta ställning i etiska frågor.

Ekumenikutskottet betonade i sitt betänkande kampanjens ekumeniska ursprung och varje kristen kyrkas ansvar att aktivt reagera mot uppenbar orättfärdighet i världen. Utskottet är medvetet om de svårigheter en kampanj alltid för med sig, med risk för förenklingar och missförstånd. Risken för missförstånd i mediesamhället skall förebyggas, men kan aldrig helt undvikas. Utskottet föreslog på grundval av detta att Kyrkomötet skulle avslå de två motionerna vilket också blev Kyrkomötets beslut.

Guds vägar – judendom och kristendom

Kyrkomötet 2001 behandlade Kyrkostyrelsens skrivelse Guds vägar – judendom och kristendom (KsSkr 2001:5, Eu 2001:1). Skrivelsen innehöll dokumentet med samma namn som var ett resultat av en genomarbetning av frågan om Svenska kyrkan och det judiska folket i ljuset av en grundläggande syn på förhållandet mellan judendomen och kristendomen. I skrivelsen föreslår Kyrkostyrelsen Kyrkomötet besluta att antaga dokumentet som grund för Svenska kyrkans fortsatta reflektion och samtal med företrädare för judisk tro och bekännelse. Bakgrunden var ett uppdrag från 1993 års ombudsmöte till SFRV:s styrelse att finna former för Svenska kyrkans avståndstagande från antisemitism. Centralstyrelsen lämnade som ett resultat härav ett uppdrag till Svenska kyrkans teologiska kommitté att bearbeta frågan om Svenska kyrkan och det judiska folket. Teologiska kommittén överlämnade 1998 dokumentet Guds vägar. Judendom och kristendom till Centralstyrelsen och Biskopsmötet som ett resultat av detta uppdrag. Texten sändes på remiss till bl.a. stift och församlingar och Kyrkomötet hade år 2000 ett seminarium i frågan. Teologiska kommittén justerade därefter texten.

Utskottet välkomnade dokumentet som ett tydliggörande i relation till det judiska folket av Svenska kyrkans avståndstagande från all antisemitism, särskilt sådan som brukar kristna förtecken. Utskottet yttrade också att dokumentet kan tjäna som redskap för fortsatt teologisk reflektion och tillade att det är särskilt angeläget att fördjupa förståelsen av i judisk och kristen traditions gemensamma centrala begrepp såsom förbund, rättfärdighet, nästankärlek, nåd, försoning och fred. Utskottet yttrade bl.a. också att

Svenska kyrkan måste starkt avvisa alla resonemang som innebär att anspråk på landområden motiveras med historiska eller religiösa argument. Jerusalem och många andra heliga platser i Israel-Palestina är heliga för judar, kristna och muslimer. Anspråk på dessa platser, liksom på andra landområden, kan dock inte på ett etiskt hållbart sätt grundas på något annat än folkrättens principer. Staten Israels nutida politiska handlande skall därför enligt utskottet självklart bedömas på samma sätt som alla andra staters handlande, och utsättas för samma kritiska granskning. Detta har heller inget samband med den grundläggande synen på det judiska folket eller den judiska tron. Det är inte judendomen eller det judiska folket som i detta fall är aktör, utan staten Israel. Det är med sorg utskottet noterar de brott mot folkrätten som förekommer i Israel-Palestina för närvarande, men detta berör inte innehållet i det föreliggande dokumentet, liksom dokumentet inte ger någon grund för en annorlunda moralisk bedömning av staten Israels agerande i jämförelse med andra staters.

Utskottet föreslog att Kyrkomötet skulle bifalla Kyrkostyrelsens förslag vilket också blev Kyrkomötets beslut.

Visbydeklarationen

I samband med Almedalsveckan 2006 tog sex svenska folkrörelser – Svenska kyrkan, Diakonia, Amnesty, Rädda Barnen, Röda Korset och Kristna Fredsrörelsen – initiativ till den s.k. Visbydeklarationen. Den undertecknades den 6 juli 2006 mot bakgrund av den akuta situationen i Mellanöstern. I deklarationen kräver de undertecknande organisationerna ett slut på det folkrättsvidriga våldet, snara och korrekta rättegångar för politiska fångar, frigivande av alla kidnappade människor, en återgång till samtal och förhandlingar med grund i folkrätten. Dessutom hävdas israelers och palestiniers rätt att leva inom säkra och internationellt erkända gränser – 1967 års gränser. Deklarationens faktiska text finns i sin helhet i motion 2006:17.

Överväganden

Utskottet vill först uttrycka att det inte primärt är en fråga för ett utskott att ta ställning till om Svenska kyrkan skall göra ett uttalande i samband med att Kyrkomötet är samlat. Utskottet menar att det är en fråga för Kyrkomötets presidium att handlägga. Vid förra årets kyrkomöte fördes samtal i Ekumenikutskottet med företrädare för kyrkokansliets internationella avdelning. I dessa samtal framkom att uttalanden som redskap i det internationella arbetet bör användas med stor återhållsamhet. I samband med att ett uttalande planeras är det viktigt att samråda med de kyrkor och organisationer som Svenska kyrkan samverkar med i den aktuella regionen. Utskottet vill också peka på erfarenheter från engagemanget i den ekumeniska HOPP-kampanjen. Denna kampanj hade sin grund i en förfrågan från kyrkor och organisationer vilka arbetar för fred och försoning i Mellanöstern. Utskottet vill samtidigt uttrycka att Svenska kyrkan i sitt breda arbete, både i Sverige och i världen, utifrån evangeliet på många sätt tar ställning i frågor som rör människors rätt till ett liv i trygghet och värdighet.

Visbydeklarationen formulerades mot bakgrund av den gångna sommarens akuta konfliktsituation i Mellanöstern. Beslutet om att Svenska kyrkan skulle underteckna Visbydeklarationen fattades, enligt vad utskottet inhämtat, på tjänstemannanivå med motiveringen att deklarationens text vilar på bred folkrättslig grund samt att deklarationen väl speglar den hållning som Svenska kyrkan under lång tid har haft i sitt engagemang i konflikten i Mellanöstern. Deklarationen stöds av stora folkrörelser som arbetar med humanitärt bistånd, utvecklingsbistånd liksom freds- och försoningsfrågor. Utskottet menar att det är befogat att Svenska kyrkan står bakom Visbydeklarationen.

Utskottet konstaterar att de beslut som fattats av Kyrkostyrelsen efter Kyrkomötet 2005 om Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem (STI) som ger STI ökade resurser är en god grund för ett fördjupat teologiskt arbete kring den situation som råder i Mellanöstern för såväl Svenska kyrkan som för kyrkor och organisationer som Svenska kyrkan samverkar med i området. Utskottet konstaterar vidare att dokumentet Guds vägar. Judendom och kristendom som togs fram av Svenska kyrkan på nationell nivå och presenterades 2001 är ett viktigt redskap för det fortsatta teologiska arbetet och reflektionen kring situationen i Mellanöstern. Utskottet vill också peka på Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2006:3 och dess redogörelse för Kyrkostyrelsens arbete med att ta fram studiematerial i syfte att fördjupa dialogen med och kunskapen om islam. Utskottet menar vidare att de erfarenheter som människor, kyrkor och organisationer i Mellanöstern gör i arbetet för fred och försoning är en viktig resurs som bör tas tillvara i Svenska kyrkan och i vår egen reflektion kring dessa frågor i samhälle och kyrka.

Utskottet vill understryka vikten av att Svenska kyrkan fortsätter att finnas med i policy- och påverkans-arbete på många plan för fred och rättvisa i Mellanöstern. Utskottet vill påminna om den inriktning som arbetet på Svenska kyrkans nationella nivå följer. Arbetet fokuseras på två teman – Rätten till mat och Försoning. För en stabil fred krävs trygg tillgång till livets nödtorft. För en stabil fred krävs också försoning. Utskottet vill uttrycka att det är av största vikt att Svenska kyrkan fortsätter att stödja de grupper i Mellanöstern som arbetar för fred och försoning. En stor del av det stöd som Svenska kyrkan bidrar med i dessa processer har sin grund i insamlade medel. Utskottet vill också markera vikten av att Svenska kyrkan fortsatt upprätthåller en god beredskap när det gäller att göra humanitära insatser då regioner drabbas av krig och naturkatastrofer. Detta också i Mellanöstern Utskottet konstaterar att det i mål och rambudgeten finns utökade resurser för ett vidgat och fördjupat stöd till grupper som arbetar för fred, mänskliga rättigheter och dialog i Mellanöstern. Detta innebär enligt utskottets mening att intentionen i Motion 17 punkterna 1 och 2 redan är uppfylld. Utskottet föreslår att motionerna avslås.

Uppsala den 29 september 2006

På Ekumenikutskottets vägnar

Gerd Gullberg-Johnson

Peter Lindvall

Närvarande: Gerd Gullberg-Johnson, ordförande, Inger Olander, Bengt-Åke Gustafsson, Agneta Brendt, Lars Stjernkvist, Karin Uggla, Anna Lena Wik-Thorsell, Margareta Nisser-Larsson, Inga Alm, Erik A Egervärn, Birgitta Wrede, Angela Boëthius, Berit Nordmark Margareta Nybelius och Anki Erdmann.

Biskop Erik Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.

Reservation

Undertecknade reserverar sig mot utskottets beslut att avslå motion 2006:41 punkt 2. Motionen tar upp en synnerligen viktig fråga och beskriver utgångspunkter för Svenska kyrkans engagemang. Kravet är inte helt tillgodosett i utskottets betänkande varför vi yrkade bifall.

Lars Stjernkvist, Agneta Brendt; Bengt-Åke Gustafsson, Inger Olander, Anki Erdmann

Bilaga 1

Kyrkomötet Budgetutskottets yttrande 2006:5y
Förstärkning av insatser i Mellanöstern

Till Ekumenikutskottet

Budgetutskottet har getts tillfälle att yttra sig över motionerna 2006:17 Fred och rättvisa i Bibelns länder och motion 2006:41 Intensifierat stöd till Palestina och en rättvis fred i Mellanöstern.

Enligt Kyrkomötets arbetsordning skall Budgetutskottets yttrande inhämtas i ärenden av betydelse för verksamhetsinriktning för den nationella nivån. Budgetutskottet yttrar sig över de konsekvenser för inriktningen som förslaget i ärendet innebär antingen direkt genom nya målformuleringar eller arbetsuppgifter för den nationella nivån eller indirekt genom krav på nya resurser eller på omfördelning av resurser för arbetet.

När det gäller inriktningen på arbetet bedömer utskottet bara om förslaget till beslut innebär att arbetet därmed skall bedrivas med en annan inriktning än den som föreslås i Mål- och rambudgetskrivelsen. Utskottet tar inte ställning till i vilken utsträckning ett förslag innebär ett bättre sätt att nå uppsatta mål eller angiven inriktning. Den bedömningen anser Budgetutskottet att Ekumenikutskottet måste göra i sitt betänkande.

När det gäller resurser för verksamhet på den nationella nivån gör Budgetutskottet den samlade bedömningen att Kyrkomötet inte bör medge den nationella nivån ytterligare resurser för att bedriva verksamhet utöver nu föreslagna kostnads- och planeringsramar. Detta med tanke på den ekonomiska utvecklingen som kan antas gälla för kyrkan i stort och också med tanke på de mycket stora ekonomiska problem som många församlingar redan drabbats av eller står inför. Utskottet menar därför att det inte är lämpligt att ge Kyrkostyrelsen nya uppdrag som innebär krav på en utökad kostnadsram.

När det gäller förslaget i motionerna 2006:17 och 2006:41anser utskottet att förslagen till beslut går att förena med föreslagen inriktning i Mål- och rambudgetskrivelsen. Budgetutskottet anser däremot inte att förslaget motiverar en utökad kostnadsram och menar därför att Ekumenikutskottet, vid ett bifall till motionen, i sitt betänkande därför bör ge Kyrkostyrelsen vägledning i hur resurser för ett verkställande kan frigöras genom förändringar i nu föreslagen verksamhet.

Uppsala den 28 september 2006

På Budgetutskottets vägnar

Marianne Kronberg

David Axelson-Fisk

Närvarande: Marianne Kronberg, ordförande, Monica Lago, Lars Starkerud, Mats Johansson Flygg, Britas Lennart Eriksson, Kjerstin Sörngård Thulin, Sven Esplund, Thomas Jönsson, Stefan Jonäng, Mats Lindblad, Ulla Samuelsson, Ulla Dahlberg, Bertil Persson, Gustav Thorstensson och Ingemar Karlén.

Biskop Esbjörn Hagberg har deltagit i utskottets överläggningar.